Udda Londoners #2

- Jag behöver fråga dig om en tjänst.
- ?
- Kan du dra upp mina byxor?
- Skojar du med mig?
- Nej, de håller på att ramla ner. Snälla?
- Ehhhh, nej?
- Snälla? Varför inte?
- Skulle du be en kille att göra detta?
- Nej.
- Nej, just därför kommer jag inte hjälpa dig.
- Eller... jo, jag skulle nog kunna fråga en kille om det...

Ett udda samtal med en kille från min kurs. Jag känner inte honom speciellt väl och detta var väl en lite för närgången fråga. Frågan är: vill jag verkligen lära känna den här personen bättre? Saken var att han bar på många tunga väskor... men det är väl bara att ställa ned väskorna och dra upp byxorna själv?

Udda Londoners #1

Har lagt upp en ny kategori. Jag tror titeln talar för sig själv, och det här är nästan det mest underhållande med London. Jag hyllar alla som skiljer sig från mainstream-folket, som vågar gå åt sin egen väg, men ibland blir det bara lite för bra. På listan finns alltså än så länge:

#1 Mannen med glaskulan på huvudet. Ja, han gick alltså och balanserade den på gatan, som om det bara vore en hatt, inget konstigt alls.

#2 Den heltatuerade mannen som satt på gatan utanför en butik, och klippte tånaglarna. För det är sådant man gör på gatan(?)

#3 Hedersplats! Polacken som jag och Raffe bodde med under London Edition One. Pedantisk, alkoholist och skvallermaja à la Gossip Girl. In fact, tror vårat liv blev lite mer som en dramaserie i hans närvaro. Han var en riktig Drama Queen.

#4 Jag förstår inte varför jag inte har klippt mig hos honom än. Han verkar ju hur skön som helst. Det är en überblonderad, homosexuell, sminkad frisör. Säkert med den där konstnärliga ådran som jag alltid söker efter hos frisörer. Nästa gång!

RSS 2.0